Åtminstone 4 meter helt utan hjälp, sedan sjunker hon av ngn anledning. Antagligen är det mentalt för när hon tycker att hon har simmat tillräckligt långt slutar hon helt enkelt att röra på påkarna. Hahaha…själv har hon inte insett sambandet, att man MÅSTE fortsätta att simma för att fortsätta att flyta. Hon ser visserligen lite generad ut när jag påtalar att hon inte kan sluta simma helt plötsligt. Jag gissar att det är ngn mognadsfråga. När hon helt har kopplat ihop rörelserna med flytförmågan är antagligen problemet löst. Jag gissar att det tar ngn vecka till. Jag badar med henne varje dag nu för att hon ska få simträning. För mig är det OERHÖRT viktigt att Mini lär sig simma i sommar. Det är mitt absolut största mål i sommar. Det är så viktigt för mig så jag själv frivilligt hoppar i poolen flera gånger om dagen, det vill inte säga lite. Normalt kanske jag badar ca 2 ggr/år och då kan jag ha överdrivit lite också….

Jag räddade min bror från att drunkna när jag var 10 år. Han var då 3 år. Jag minns det så väl, varenda liten detalj från händelsen har etsat sig fast i mitt minne för evigt. Jag minns hur jag satt och sjöng på altanen och min kusin N satt och rodde i en liten gummibåt i poolen. Brorsan sprang runt och lekte. Plötsligt säger N med släpig röst: –Marie…U har ramlat i poolen. Jag minns hur jag spratt upp och rusade fram till poolkanten där jag såg min bror flyta runt i vattnet. Han “stod” upp i vattnet så det man såg var hans mörka hår som “flöt” runt på ytan. Jag kastade mig snabbt i vattnet med kläderna på, fick tag i min bror och lyckades få oss båda in till sargen. Där fick jag upp brorsan så att han hängde på sargen medan jag höll fast honom med min högerarm. Själv hängde jag mig kvar i sargen med min vänsterarm. Jag kommer ihåg att jag var orolig över att han skulle ha fått en kallsup och därmed inte skulle kunna andas. Jag kunde nämligen inte släppa mitt grepp och hjälpa honom. Hade jag släppt hägerarmen hade ju brorsan åkt i vattnet igen och hade jag släppt vänsterarmen hade vi båda åkt i vattnet. Problemet var att jag inte bottnade, jag var alltså tvungen att “hänga kvar” där med brorsan på kanten. Inte orkade jag knuffa upp honom heller då jag inte hade någon botten som jag själv kunde stå på. Mitt i detta inferno av tankar kom min pappa runt husknuten och så var allting löst. Ja, kanske inte allting. Varken brorsan eller jag drunknade, så långt var allting bra. Kvar blev dock en evig rädsla för att ngn  i min närhet ska drunkna. För mig är vatten och barn för evigt en fobi och därmed har simkunnighet blivit ett av det viktigaste målen för mig när det gäller mina barns kunskaper. Så länge de inte kan simma passar jag dem minutiöst vid poolen eller vid andra typer av vattendrag. Jag lider hund när de ska gå med förskola eller skola och bada. Att släppa iväg dem att bada med andra föräldrar är uteslutet….ända tills de kan simma. Då släpper stora delar av min oro.

Vi har dessutom fler vattentillbud i släkten. Jag har en farbror som HAR drunknat. Han drunknade i vuxen ålder och även om jag var för liten för att minnas detta satte det sina spår i hela släkten. Framför allt hos min älskade lilla farmor. Att växa upp och se vilken plåga en sådan olycka ställer till med sätter också sina spår. Vatten är för mig glädje och hot. Rätt använt på ett ansvarsfullt och medvetet sätt, hur roligt som helst. Fel använt…ja… Därav att jag lägger så stor vikt och framför allt energi på att lära mina barn att “handskas med vatten”. Jag vill att de ska lära sig simma “ordentligt”. Jag vill dessutom att de ska lära sig att både dyka och hoppa i på ett medvetet sätt. Jag hade en gång i tiden en frisörkund som hade brutit ryggen i en badolycka. Han skulle dyka i från bryggan. Problemet var att det låg en stor sten under ytan som han inte visste om. Han klarade sig så tillvida att han överlevde och blev heller inte förlamad. Dessvärre hade han ständig värk som skulle bli bestående för resten av hans liv. Mitt måtto när det gäller vatten har alltså blivit: Kunniga barn är trygga och glada barn. Jag vill att de ska lära sig slappna av och koppla av i och tillsammans med vatten, däremot inte underskatta faran med det. Själv kommer jag aldrig att riktigt kunna koppla av när det finns vatten runt omkring. Att bada i poolen är dock helt okej. Där kan till och med jag slappna av en aning. Sjöar och hav känns värre…

Besök gärna Svenska Livräddningssällskapets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Simma, Simkunnighet, Simskola, Pool, Bada, Vatten, Hav, Sjö, Badplats, Badvett, Svenska Livräddningssällskapet