Jag räddade min bror från att drunkna när jag var 10 år. Han var då 3 år. Jag minns det så väl, varenda liten detalj från händelsen har etsat sig fast i mitt minne för evigt. Jag minns hur jag satt och sjöng på altanen och min kusin N satt och rodde i en liten gummibåt i poolen. Brorsan sprang runt och lekte. Plötsligt säger N med släpig röst: –Marie…U har ramlat i poolen. Jag minns hur jag spratt upp och rusade fram till poolkanten där jag såg min bror flyta runt i vattnet. Han “stod” upp i vattnet så det man såg var hans mörka hår som “flöt” runt på ytan. Jag kastade mig snabbt i vattnet med kläderna på, fick tag i min bror och lyckades få oss båda in till sargen. Där fick jag upp brorsan så att han hängde på sargen medan jag höll fast honom med min högerarm. Själv hängde jag mig kvar i sargen med min vänsterarm. Jag kommer ihåg att jag var orolig över att han skulle ha fått en kallsup och därmed inte skulle kunna andas. Jag kunde nämligen inte släppa mitt grepp och hjälpa honom. Hade jag släppt hägerarmen hade ju brorsan åkt i vattnet igen och hade jag släppt vänsterarmen hade vi båda åkt i vattnet. Problemet var att jag inte bottnade, jag var alltså tvungen att “hänga kvar” där med brorsan på kanten. Inte orkade jag knuffa upp honom heller då jag inte hade någon botten som jag själv kunde stå på. Mitt i detta inferno av tankar kom min pappa runt husknuten och så var allting löst. Ja, kanske inte allting. Varken brorsan eller jag drunknade, så långt var allting bra. Kvar blev dock en evig rädsla för att ngn  i min närhet ska drunkna. För mig är vatten och barn för evigt en fobi och därmed har simkunnighet blivit ett av det viktigaste målen för mig när det gäller mina barns kunskaper. Så länge de inte kan simma passar jag dem minutiöst vid poolen eller vid andra typer av vattendrag. Jag lider hund när de ska gå med förskola eller skola och bada. Att släppa iväg dem att bada med andra föräldrar är uteslutet….ända tills de kan simma. Då släpper stora delar av min oro.

Vi har dessutom fler vattentillbud i släkten. Jag har en farbror som HAR drunknat. Han drunknade i vuxen ålder och även om jag var för liten för att minnas detta satte det sina spår i hela släkten. Framför allt hos min älskade lilla farmor. Att växa upp och se vilken plåga en sådan olycka ställer till med sätter också sina spår. Vatten är för mig glädje och hot. Rätt använt på ett ansvarsfullt och medvetet sätt, hur roligt som helst. Fel använt…ja… Därav att jag lägger så stor vikt och framför allt energi på att lära mina barn att “handskas med vatten”. Jag vill att de ska lära sig simma “ordentligt”. Jag vill dessutom att de ska lära sig att både dyka och hoppa i på ett medvetet sätt. Jag hade en gång i tiden en frisörkund som hade brutit ryggen i en badolycka. Han skulle dyka i från bryggan. Problemet var att det låg en stor sten under ytan som han inte visste om. Han klarade sig så tillvida att han överlevde och blev heller inte förlamad. Dessvärre hade han ständig värk som skulle bli bestående för resten av hans liv. Mitt måtto när det gäller vatten har alltså blivit: Kunniga barn är trygga och glada barn. Jag vill att de ska lära sig slappna av och koppla av i och tillsammans med vatten, däremot inte underskatta faran med det. Själv kommer jag aldrig att riktigt kunna koppla av när det finns vatten runt omkring. Att bada i poolen är dock helt okej. Där kan till och med jag slappna av en aning. Sjöar och hav känns värre…

Besök gärna Svenska Livräddningssällskapets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Simma, Simkunnighet, Simskola, Pool, Bada, Vatten, Hav, Sjö, Badplats, Badvett, Svenska Livräddningssällskapet

Veckan har annars varit som veckor i övrigt. Jobb, jobb och åter jobb. Problemlösning hit och problemlösning dit. Jag tänker ibland på Alfons Åberg när jag är mitt uppe i någon problemlösning…” En sak i taget, ordning och reda. Var sak på sin plats”…ja, ungefär så….

På fredag ska jag både på födelsedagsfest (brorsan fyller) och på grillfest (på jobbet). Det ska bli trevligt. Helgen kommer nog att avsättas till hundklippning är jag rädd. Rädd och rädd är kanske att ta i men särskilt roligt är det inte, dock skönt när det är klart. Det tycker både hundarna och jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Grillfest, Födelsedagsfest, Arbete, Trötthet, Tonårsförälder, Småbarnsförälder,

Idag har vi en hektisk dag som ser ut ungefär så här:

09.00 ska vi vara i badhuset för simskoleavslutning. Den håller på till 10.00. Då är det bara att ta en snabbdusch och åka hem för att “slänga” i Mini lite mat. Klockan 11.00 till 13.00 ska hon nämligen vara på kalas. Medan hon är på kalas åker jag och köper 2 morsdagsblommor och en födelsedagspresent. Direkt efter Minis kalas ska vi nämligen till mina svärföräldrar för att fira svärfar som egentligen fyller år i morgon men som bjuder på födelsedagslunch idag istället. När vi är klara där åker vi raka vägen till min egen lilla mor för att fira henne. Sedan hämtar vi upp Maxi på vägen hem, hon vill nämligen komma hem till oss för att fira mig. Vilket i sin tur innebär att jag måste slänga ihop en middag i all hast…

SEN är det lugnt…

Läs även andra bloggares åsikter om Morsdag, Födelsedag, Födelsedagslunch, Födelsedagspresent, Mors Dags-present, Svärföräldrar, Uppvaktning, Föräldrar

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag suuuuuuuuuuuuuger verkligen som tonårsmamma, jag klarar egentligen inte ens av det! Det är det som jag är absolut sämst på i hela världen.

Här har jag en 19-årig dotter som är hemma hos några vänner fredagskväll, de tittar bland annat på film . Hon har skjuts hem och är dessutom HELT nykter…jag har alltså ingenting att oroa mig för men oroar mig ändå så pass att jag inte kan sova förrän hon är hemma. Jag vet egentligen inte vad jag oroar mig för, eller egentligen är jag inte ens speciellt orolig. Jag är mer berörd av att jag vet att hon inte är hemma. Dock så pass berörd att jag blir störd och kan därmed inte sova…. det hela går alltså ut över mig själv. Jag “berör mig” på bekostnad av min egen nattsömn och jag kan inte göra någonting åt det. Så här har det varit sedan hon och Maxi blev tonåringar och började vara ute längre på kvällarna. Vet jag att hon ska sova borta går det bra, men inte när hon ska komma hem. Då känner jag något slags ansvar att jag ska “kontrollera” att hon verkligen kommer hem ordentligt.

Jag suuuuuuuuuuuugggggggggggger!

Läs även andra bloggares åsikter om Tonåring, Tonårsliv, Tonårsmamma, Bekanta, Vänner, Filmkväll, Oro, Nattsömn

Jag funderade dock på hur jag plötsligt kunde skriva så rörigt utan att upptäcka det innan jag lämnade in tentan. Då kom jag på att Medi flyttade hem i samma veva, med buller och bång och var dessutom ledsen. Jag som hade krisjouren (som mammor alltid har) fick naturligtvis rycka ut i tid och otid. Dessutom var det i samma veva som jag bytte blodtrycksmedicin för att jag fått för mycket biverkningar av den gamla. Detta var också stressande och påverkade inte bara psyket utan omställningen i kroppen var också stor när jag bytte ut två mediciner mot en annan. Till råga på allt elände har jag ju dessutom en släng av skoltrötthet . Jag tror helt enkelt att allting sammantaget gjorde att min tenta inte blev lika skarp som mina tentor brukar vara….jag är helt enkelt inte stålkvinnan även om jag har en viss benägenhet för att tro det mellan varven.

Läs även andra bloggares åsikter om Tenta, Betyg, Bologna processen, Religion, Studier, Stålkvinnan, Blodtrycksmedicin, Stress, Kris, Mamma

 Läs även andra bloggares åsikter om Förälder, Föräldraroll, Tonårsbarn, Myndiga, Stockholm, Nattlig, Krogen, Sömn

Nu är det ju inte bara pigga och glada känslor som väller fram ur Mini, hon är ju snart 6 år! Hon blir emellanåt jättearg och jätteledsen också. Däremot är hon sällan surmulen. Det känns som att ha en liten minitonåring här hemma. Det smälls både i dörrar och stampas i golv mellan varven.

Hur som helst så är det skönt att Mini verkar trivas på fritids. Hon har dessutom ätit ordentligt på lunchen när hon har varit där och tyckt att maten varit så god att hon har tagit om. Mini har aldrig tyckt om maten på förskolan…aldrig någonsin, så det är bara att hoppas på att skolans kock och Mini har mer liknande smaklökar.

 Läs även andra bloggares åsikter om Inskolning, Fritids, Skola, Pedagog, 6-års trots, trotsålder, Kock. Tonåring

Under gårdagskvällen ringer dessutom Medi till mig och säger att henner fot har blivit ännu mer svullen och att svullnaden dessutom har blivit röd. Dessutom tillägger hon att det känns som om hon får kramp i foten när hon håller den neråt (istället för i högläge)… faktum är att jag tillslut blev "skitstressad" av foten. Nu känns det betydligt bättre…. Hon gick till och med på foten när jag var hos henne, även om hon inte gick precis som vanligt så såg jag tecken på att en klar förbättring hade skett…

 Läs även andra bloggares åsikter om Infektion, Rodnad, Svullnad, Blodförgiftning, Penicillin, Stress, Sjukvård

- Mamma du är tjock (!!)

- Ja det är jag, bekräftar jag helt lugnt.

- Visst kan man säga så? funderar hon vidare.

- Ja, till mig kan du säga så, men inte till någon annan, man ska ju helst inte säga någonting dumt till någon annan, svarar  jag.

- Nej, men till dig kan man säga så för du ÄR ju tjock, konstarerar hon …och sen är saken ur världen för henne….

Nästa gång vi ska byta dörrar till duschen ska vi ha frostat glas…

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Familj, Sanning, Dusch, Duschdörrar, Tjock

Natten till söndagen ringer Maxi klockan 2 på natten och frågar om det är okej att hon sover hos oss. Hon hade varit hos en kompis och ville sen inte åka hem och sova själv (hennes pojkvän var bortrest). Visserligen hade hon lånat en bil så jag behövde inte hämta henne, men jag var uppe och tog emot henne och pratade en stund. Följden blev att jag var ganska seg även under söndagen.

Natten till idag vaknade Mini två gånger och spydde, med allt vad sådant innebär… Till den följden att jag nu är (ursäkta uttrycket) skittrött!!!

Kan mina små älsklingar inte försöka ta en helg var istället för att köra livet ur sin mamma på en och samma helg? Tror ni att de har kommit överens ….? )

Läs även andra bloggares åsikter om Helg, Vaken, Natttsömn, Magsjuka, Barn, Mamma