NU har vintertröttheten infunnit sig fullständigt. Jag är i och för sig mkt tacksam för att det har tagit så här lång tid innan den har givit sig till känna i full skala. Jag hade helt glömt hur otroligt segt det kan vara på vintrarna. Den kroniska tröttheten sätter sig ju också på humöret. Visserligen är jag inte deppig, men inte särskilt gladlynt heller… Jaja, då är det för mig denna årstid och så har det alltid varit för mig denna årstid så det är ingenting nytt på tapeten.

Idag ska jag i alla fall vara med Mini på förskolan en stund när de ska ha "brandalarmsövning".  Mini är hur rädd som helst för denna övning så jag har lovat henne att antingen så är jag med eller så får hon vara hemma.(Hon ville sluta på förskolan pga denna övning). Nu vet hon inte om att det är idag utan jag kommer att komma till förskolan i god tid till övningen. Det är nog bra om den blir avklarad nu så kanske hon förstår hur otroligt banal den är och så hoppas jag på att den rädslan ska vara ur världen. (Hon är helt övertygad om att det ska brinna på förskolan på riktigt, det spelar ingen som helst roll att jag försöker förklara att så inte är fallet).

 I övrigt ska jag sitta med en gruppuppgift och hämta argument från litteraturen… Gruppen ska träffas i morgon och alla ska till dess ha gjort samma sak för att vi sedan ska kunna bryta det vi har fått fram mot varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om Väder, Årstid, Trötthet, Depression, Förskola, Brand, Brandövning, Litteratur, Studier, Grupparbete, Gruppuppgifter, Rädsla