Marie E – my poin of view…

Ja, så var då de två första skoldagarna på terminen avklarade och allting fungerade näst intill perfekt. Det var bara några felstavade namnlappar som ställde till det lite, men det ordnades upp i ett nafs. I torsdags tog jag alltså emot den klass som jag även hade förra terminen och det blev ett kärt återseende från båda sidor. Vi hade upprop, utdelning av en miljon informationsblad och så naturligtvis lite uppgifter. Uppgifterna var dock av de lite roligare slaget, en slags introduktion till skollivet igen. Det var också mycket praktiskt som skulle sätta sig som klassrumsplacering, matled och matsalsplacering. Allting gick HELT bra och det var jätteskönt för min del. Detta var ju första gången som jag har startat upp ett nytt läsår och det kändes som om det var oerhört viktigt att starten blev bra. Jag tror att första mötet kan sätta sina spår för resten av terminen.

I fredags mötte jag den andra klassen som jag ska undervisa i och detta möte blev minst lika bra som det första. Denna klass verkar dessutom lite lugnare och det kändes ju bra. Det är nämligen två stora klasser vi talar om. Det är två stycken 3:or med 26 elever i varje klass. Hur som helst så introducerade jag den nya matematikboken under dagen (mattesafari) och hade en liten genomgång av tal och talsorter. Det verkade inte som om någon elev tidigare stött på positionssystemet så jag passade på att introducera det också. Naturligtvis på ett enkelt sätt och jag tror att de flesta eleverna var med på noterna.

Nu återstår alltså bara resten av terminen. Jag har insett att jag kommer att ha mer än fullt upp den här terminen. Eftersom jag inte tidigare undervisat i år 3 innebär det att jag måste ta fram ALLT material . Jag har inte gammalt sparat material som jag kan luta mig emot.  Mitt största dilemma blir nog hur jag ska kunna utmana de starkaste eleverna i matematik. Inom kort måste jag ta och sätta mig ner se om jag kan hitta något häfte/bok/folder med extrauppgifter för dessa elever. Uppgifter som trots allt passar bra när man går i 3:an men är väldigt duktig i matematik. Det är ju inte så att bara för att man är duktig i matematik så har man hela matematiken klart för sig. När man går i trean är det förfarande många matematikhål kvar att fylla. Därför vill jag leta rätt på sådant material som jobbar på bredden och inte så linjärt som jag tycker att matematikböckerna gör. Jag kommer säkerligen få ta fram mycket eget material till dessa elever, men skulle även behöva hitta någonting som redan är färdigt så att jag har större möjligheter att alternera lite. Jag gissar att en viss tidsbrist och även tidspress kommer att sätta vissa käppar i hjulet för  mig när jag vill framställa eget material. Det är ju nationella prov också i 3:an vilket gör att jag får om möjligt ännu mer att göra.

Ja, ungefär så här har jag det just nu och ungefär så här går mina tankegångar för tillfället. Idag ska jag ha lite ledigt, eller rättare sagt: Idag ska jag vara helt ledig. Inte förrän i morgon ska jag sätta mig ner och rätta de matteböcker som den “nya” klassen har börjat räkna i. Jag vill bland annat se hur dessa elever verkar ligga till i matematiken, det vill säga få en första inblick i deras kunskaper och samtidigt försöka skapa mig en bild av hur “självgående” de är. Dessutom ska jag planera lite lektioner.

Marie

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Lärare, Elever, Terminer, Hösttermin, Skolstart, Matematik, Matematikundervisning, Undervisningsmaterial, Matematikböcker,

Jag har funderat mycket på om jag ska gå med i Facebook eller inte. Egentligen har jag ingen större önskan att bli medlem där, jag har det bra som jag har det. Den där gigantiska kompisboken för vuxna känns egentligen inte speciellt jag. Men ändå…jag känner att jag ställer mig utanför någonting som jag kanske borde ta del av och kanske skulle kunna ha nytta av att som lärare. Är det kanske rent av utvecklande för mig som pedagog att vara en del av denna gigantiska plattform för socialt umgänge och kommunikation? Bara det att jag vet vad det är som upptar elevernas intresse, tid och liv är ju egentligen en vinst. Att jag är insatt i något som elever tycker är mycket viktigt.

Jag är kluven, mycket kluven i frågan ska jag ärligt säga. Facebook kan även kännas som ett mäktigt socialt kontrollorgan. Visserligen spelar det inte mig någon roll om någon vill kontrollera mig jag har inte speciellt mycket att dölja. Vad jag är rädd för att att man helt oförskyllt ska bli ihopkopplad med “fel” personer. Jag har själv besökt bekantas sidor på Facebook (utan att vara inloggad) och surfat vidare på deras kontakter och bara ett par knapptryckningar bort från dem har någon av mer vansklig natur dykt upp och genast har jag ställt mig frågan: Känner DE varandra? Tanken väcks utan att jag har något egentligt belägg för min “misstanke”.

Sedan finns det många andra aspekter att ta hänsyn till. Ska man eller till och med kan man som lärare bli vän med elever eller föräldrar? Är inte det ett sätt att blanda ihop två olika roller, den privata och den professionella? Ja, jag är som sagt var osäker på hur jag ska göra. Jag kommer antagligen överlägga detta med mig själv ett tag till.

Lästips i ämnet:  Why I´m quitting Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Lärare, Elever, Föräldrar, Skola, Samhälle, Yrkesroll, Lärarroll, Privat, Professionell

Nu kommer tydligen en utbildningspolitik som går helt i min smak. Idag kan man läsa i SvD, DN och Expressen om förslag som går ut på att högskolorna inför ett treterminssystem. Därmed kortas utbildningstiden vilket i sin tur kan ses som en ekonomisk vinst både för samhället och för studenterna. Det skulle åtminstone ge studenterna en bättre ekonomi under själva utbildningstiden.

Jag tycker att idén är strålande. Under min egen tid på högskolan ville jag hela tiden korta ner tiden. Jag tyckte att jag hade alltför långa sommarlov och hade mycket hellre studerat in lite tid där. Mitt sista sommarlov tog jag en 10 veckors kurs som jag kunde räkna in i min utbildning bara för att få ett tidigare slut. Hade jag vetat om att man kunde göra så tidigare hade jag även tagit kurser över tidigare somrar. Nej, det är inte säkert förresten. Utbudet av användbara kurser för en lärarstudent var inte särskilt stor sommartid och jag ville ju gärna plocka ihop en riktigt genuin lärarexamen. Hur som helst går i alla fall förslaget  helt i linje med mina egna tankar. Tänk även på vad många sommarjobb man lösgör till förmån för andra än bara högskolestuderande på det här sättet. I dagsläget är det ju hur många högskolestuderande som helst som går ut och “roffar” åt sig allehanda sommarjobb. Sommarjobb som många gånger även gymnasieelever skulle kunna ta.

Kritiken mot förslaget vet jag av erfarenhet (jag har diskuterat detta förr…även här på bloggen) att man inte ska “hasta” fram en utbildning. Kunskap måste sjunka in och förankras och sådant sker över tid. Inte genom att springa från kurs till kurs. För att verkligen bli bildad skulle således ett långt sommarlov vara till godo. För att inte säga en nödvändighet för att verkligen kunna tillgodogöra sig all kunskap. Bildning är ju inte att bara ha en massa kunskaper som ligger och skvalpar i en. Bildning är ju när kunskapen har blivit inkarnerad i en, blivit en del av en själv. Kunskapen gör så att man förändras, mognar och slutligen vet hur man på bästa sätt kan utnyttja in kunskapskälla. Kunskapens väg mot bildning bör således gå långsamt. Det gäller ju att samtidigt passa på att bli en vis person som vet att använda sin kunskap…ja, ungefär så. Enligt Högskoleverket är bildning en livslång process, medan utbildning är en begränsad. Resonerar man på det sättet kan man ju istället fundera på om inte utbildningstiden är för kort..

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Politik, Samhälle, Högskola, Högskoleverket, Terminer, Treterminssystem, Bildning, Utbildning, Kunskap, Ekonomi, Studenter, Sommarjobb, Samhällsekonomi, Studietid, Högskolekurser

….skriver Expressen om idag och menar att “flumskolan” nu är död. Huruvida flumskolan överhuvudtaget ens har funnits funderar man också på. Poängen är dock att alla riksdagspartier nu har en mer enad linje när det gäller betyg och skriftliga omdömen. Artikeln är klart läsvärd även om det inte är så mycket nytt under solen för oss som följt debatten flumskolan vs kunskapsskolan sedan tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om Flumskola, Skola, Politik, Samhälle, Betyg, Alliansen, Röd-gröna, Kunskapsskola,

Jag har idag tackat nej till en tillsvidareanställning med högre lön än den jag har idag!!! Det var en tillsvidareanställning i en angränsande kommun och jag skulle ha haft en etta. Jag har våndats i flera dygn nu och men nu är min inre kamp över och det känns jätteskönt. Den största våndan bestod i att tacka nej till en tillsvidareanställning, sådana växer just nu inte direkt på några träd!!! Jag skyller på att jag för första gången i mitt nästan 43 åriga liv ska vara lite wild and crazy (40-års kris månne). Frågan är dock om jag bara är allmänt galen.

Skämt åsido så är den största anledningen till att jag tackade nej att jag trivs så bra både på och med mitt nuvarande arbete. Jag arbetar med elever jag trivs med, vars föräldrar jag fungerar bra med, på en skola där jag stortrivs och med en ledning som jag trivs med. Vad kan man mer begära (förutom en tillsvidareanställning då vilket kommunen jag arbetar i inte kan erbjuda)? Jag valde trivseltrygghet föra ekonomisk trygghet och hoppas på att det ska löna sig på sikt även ekonomiskt.

Hade jag tagit arbetet jag erbjöds hade jag börjat på en ny skola, med nya arbetsuppgifter som skall genomföras tillsammans med nya kollegor. Jag skulle ha nya barn med nya föräldrar och allt detta skulle ske i en ny kommun. Jag kände att jag inte ville någonting av detta när allting är så bra som det är just nu. Jag kommer dessutom ha förmånen att få  arbeta tillsammans med två otroligt duktiga pedagoger nu i höst på den skola där jag är och vill inte heller försitta den chansen…. Jag hoppas att jag valde rätt och inte är allmänt galen……

Läs även andra bloggares åsikter om Tillsivdareanställning, Vikariat, Lärare, Lärarvikarie, Skolledning, Elever, Föräldrar, Pedagoger,

Jag fann denna video hos IT-mamman:

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Lärare, Inlärning, Kunskap, Data, Framtid, Kunskapssamhälle, IT-samhälle, YouTube

Den 18 december avslutar jag den tjänst som jag har just nu, därefter är jag ledig till den 7 januari. Det ska bli jätteskönt. Mini och jag ska "landa" tillsammans efter alla mina studieår och riktigt njuta av att det är "över" nu. Tro nu för all del inte att jag inte tyckte om att studera, för det gjorde jag. Däremot är ett liv som student ett helt annat liv och det var inte detta liv som var mitt mål. Däremot skulle jag vilja arbeta några år för att sedan läsa in en magisterexamen…men det får bli en senare fråga. Tanken finns där och sedan får framtiden utvisa  vad det blir av den…..

Hur som helst så kommer jag alltså att börja på en ny tjänst den 7 januari. Jag kommer då att vara anställd som fritidspegagog med specialuppdrag i skolan. Vilket innebär att jag kommer att ha en 40 timmarsvecka och tanken är att jag ska arbeta mellan 8-15 varje dag, men som vanligt i skolans värld så innebär diverse möten eller planeringar att det inte alltid kommer att se ut så….men som sagt det är tanken. Jag kommer att arbeta nära tillsammans med lärarna och eleverna som jag till största delen kommer att vara hos är från tre olika årskurs 2:or. Jag ser mycket fram emot även denna tjänst och det ska bli spännande att få vara delaktig just i denna årskurs då min målsättning faktiskt hela tiden har varit att så småningom bli klasslärare för en klass i "lågstadiet".

 Läs även andra bloggares åsikter om Fritidspedagog, Specialuppdrag, Klass, Klasslärare, Skola, Utbildning, 40-timmars vecka, Lärare

Eldsjälarna jagas bort från skolan, SvD.

 Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Lärare, Politik, Samhälle, Statlig verksamhet, Kommunal verksamhet, Utbildningspolitik, Lärarnas Riksförbund

Handlar undervisning om att lärandeteorier mer eller mindre ska ställas mot varandra, bredvid varandra eller kanske efter varandra? Handlar det verkligen om flumpedagogik vs konservativ katederundervisning? Handlar det egentligen inte om kärlek till kunskap, glädje i undervisning och intresse för utveckling? Läs gärna Gustar Frödings dikt i inlägget här nedan och byt sedan ut måla mot undervisa och pensel mot penna. Är det inte så undervisning ska se ut?  

Läs även andra bloggares åsikter om Undervisning, Flumpedagogik, Katederundervisning, Utveckling, Kunskap, Lärande, Arbetsglädje

Idag har jag "flaggat" för att jag slutar min utbildning i oktober. Jag har skickat ut en presentation av mig själv och den lärarutbildning som jag har gått till 19 olika skolor. Oj, vad med skolor det finns här i Stockholmsområdet! De 19 skolor som jag valde ut var "bara" de skolor som låg "nästgårds". Jag måste ta och kolla upp hur många skolor det egentligen finns i Stockholms län.

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Lärarutbildning, Stockholm, Stockholms län, Lärarjobb, Lärartjänster, Lärare

Idag skriver DN om lärartäthet och att det inte ger någon kvalitetsgaranti bara för att  det finns många lärare.

För hundra elever är det viktigare att ha sju duktiga lärare än nio av varierande kvalitet. (DN.se)

Ja, det låter ju i alla fall bra. Problemet som jag ser det är att det är svårt att avgöra vem som kommer att bli  en "duktig" lärare. Det finns inga sådana prov eller tester som kan avgöra någonting sådant. Det kommer att visa sig så småningom när nyexade lärare börjar att arbeta på heltid, med egna elever. När teorierna är borta och utbytt mot ren praktik av de teoretiska kunskaperna, det är då det kommer att avgöras. Det är då det slutgiltiga provet görs, men inte ens i detta läge kan man säga om det är en "duktig" lärare det handlar om. Det kanske man kan säga efter ytterligare ett eller till och med några år, när man kan utläsa "facit" genom eleverna.

Naturligtvis innebär det här att det inte finns några garantier för att lärare blir duktiga bara för att de har en lärarexamen, det ökar på oddsen, men det ger inga garantier. Däremot kan vi inte sluta att utbilda lärare på grund av dessa orsaker, hur skulle ett land se ut utan lärare? Däremot finns det möjligheter att skapa ett utbildningssystem där det inte enbart hänger på hur "duktiga" lärare är. Utan vi är mer eller mindre "tvungna" att skapa en bra och fungerande skola även med hjälp av de lärare som inte är de värsta allkonstnärerna. Frågan är hur man då gör detta. Ja, enligt min åsikt är det "lättare" för en lärare att lyckas fånga och få med sig 10 elever än vad det är att fånga och få med sig 30 elever. Det handlar med andra ord om lärartätheten. Ja, jag överdrev en aning, det finns inga klasser med 10 elever, men det var ett sätt att få fram min poäng. Kanske behövs det inte fullt så "duktiga" lärare om klasserna är något mindre. För vad är det egentligen som utmärker en "duktig" lärare.

Inte är det väl bara ämneskuskaper som ingår i begreppet en duktig lärare? Nej, jag menar att det även ingår en mängd mer diffusa egenskaper i detta begrepp. Egenskaper som egna erfarenheter, empatisk förmåga, människokännedom, ledaregenskaper, yttrycksmöjligheter och lyhördhet. Jag har nu spaltat upp en mängd egenskaper som mer eller mindre är omätbara. Man kan se resultatet av dessa förmågor men de är och förblir dock omätbara. Därför kan man inte skriva in dem på ett CV och skicka med dem i sin arbetsansökan. Därför kommer vi nu och för all framtid att ha ett utbildningssystem där det kommer att finnas lärare som kan kategoriseras som duktiga och lärare som kan kategoriseras som mindre duktiga eller som det står i artikeln, av varierande kvalitet. Vi måste med andra ord skapa ett utbildningssystem som fungerar hur bra som helst ändå, även om det inte enbart innehåller elitlärare.

Jag kan också tilllägga att den lärare som jag själv har haft som varit bäst utbildad rent ämnesmässigt, var en urusel pedagog…. det var ingen som förstod vad han menade. Han var och svävade runt i sin egen verklighet medan vi studenter befann oss i klassrummet och försökte att tyda det han sa…

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Politik, Samhälle, Lärare, Pedagoger, Ämneskunskaper, Lärartäthet, Erfarenhet, Empati, Ledaregenskaper, Människokännedom, Utbildningssystem, Elitlärare, CV, Arbetsansökan, Tester, Prov, Elever

Idag skriver DN att det är platsbrist på högskolorna. Stora studentkullar i kombination med lågkonjunkturen är de troligt orsakerna till att fler nu söker sig till landets högskolor. 

I våras gick den största ungdomskullen på tjugo år ut gymnasiet och årskullarna före den var också ovanligt stora. Det i kombination med lågkonjunkturen har gjort att fler unga nu slåss om utbildningsplatserna. Framför allt yngre personer, 18–19 år, har sökt sig till högskola och universitet i höst. (DN.se)

Därmed har naturligtvis också intagningspoängen ökat. Utbildningar som kräver 20.0 i intagning har ökat från 14 till 21 stycken. Antagningspoängen stiger också på lärarprogrammet, vilket jag personligen inte har något emot.

– Det är ovanligt många sökande som precis tagit studenten, men vi ser även en ökning totalt sett. Det är främst på de redan populära programmen och på lärarprogrammen som antagningspoängen stiger, säger Mattias Wickberg på Stockholms universitets antagningsenhet. (DN.se)

 Läs även andra bloggares åsikter om DN, Högskola, Utbildning, Skola, Gymnasium, Studenter, Lågkonjunktur, Politik, Samhälle, Universitet, Lärarprogrammet, Intagningspoäng

Enligt en artikel i SvD visar en amerikansk hjärnstudie att det är lättare att lära av framgångar än av motgångar.

I försök med apor visar forskarna hur nervcellerna håller reda på om ett just genomfört agerande varit lyckosamt eller inte. Och inte nog med det, efter en framgångsrik handling blir nervcellerna också mer fininställda för att fånga upp vad djuret lärt sig så att det kan agera rätt även nästa gång.

Efter ett misslyckande däremot syns mycket små eller inga förändringar alls hos hjärncellerna och forskarna kunde inte skönja några tecken på att djuren kunde förbättra sitt agerande, rapporterar vetenskapstidskriften Neuron.

Var alltså Skinner och behaviorismen på rätt väg med sin "belöningspedagogik"?

Forskarna fann att nervcellerna aktiverades efter ett korrekt svar direkt följt av en belöning. Direkt efter det att apan svarat rätt behandlade hjärncellerna information betydligt effektivare och djuret agerade lättare rätt vid nästa uppgift några sekunder senare. Vid fel svar visade nervcellerna låg eller ingen aktivitet, och ett misstag följdes oftast av fler misstag.

– Med andra ord var det bara efter framgångar, inte misstag, som hjärnan bearbetade informationen och förbättrade apornas uppträdande, säger MIT-professorn Earl Miller som lett studien.

Nu väcktes många tankar och frågor hos mig känner jag. Vad innebär detta för den framtida pedagogiken? Kommer man nu att använda sig av dessa "nya" rön för att optimera inlärningen och hur skulle i så fall det gå till? Vad säger forskare inom pedagogiken om detta? Ska vi helt förkasta Vygotskij och hans teorier nu och gå "tillbaka" till Skinner och hans idéer om hur man lär sig bäst, eller finns det ytterligare något gångbart alternativ? Är senare forskning inom pedagogikens ramar oanvändbar nu med tanke på att  en belöningspedagogik verkar vara den mest effektfulla. Är det morot och piska som kommer att gälla i framtiden? Okej, jag överdriver…men visst omkullkastar denna forskning en hel del av den pedagogik som jag har läst mig till de senaste åren. 

Det skulle vara roligt att få höra vad någon framstående nutida forskare inom pedagogik har att säga om ovanstående artikel.

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Inlärning, Pedagogik, Forskning, Forskare, Hjärnforskning, Behaviorismen, Skinner, Vygotskij, Sociokulturella perspektivet, Framgångar, Misstag,

Finns att läsa hos Mats - tysta tankar. Jag som själv är helt emot att elever ska betygsätta sina lärare finner naturligtvis diskussionen tillfredställande.

Jag läste själv Ola Mårtenssons artikel i SvD och var redan då inne på att skriva om den, men det blev aldrig så. Nu väljer jag alltså att istället länka till Mats artikel om den. Jag vill dock poängtera att jag "hakade upp mig" på samma citat som Mats syntes haka upp sig på. Dock inte av helt samma anledning, även om jag också var inne på hans tankar.

Självklart ska elever och deras föräldrar kunna påverka skolsituationen. Men att på lösa grunder be barn att betygsätta vuxna är en flumidé som får myspedagogerna att sprattla av lycka i de fotriktiga filttofflorna. (SvD.se)

Tankarna som dock tog överhand i mitt fall och som retade mig något enormt var att det verkar vara helt okej att använda en så arrogant ton, för att inte säga oförskämd ton, mot just pedagoger. En flumidé som får myspedagogerna att sprattla av lycka i de fotriktiga filttofflorna  - en mening och man har mer eller mindre underminerat statusen hos en hel yrkesgrupp då risken faktiskt finns att alla pedagoger besitter en del "myspedagogik"… (jag får rysningar bara av att skriva ordet. Myspedagogik vad är det för ngt och vem kom på själva ordet? Antingen är det väl pedagogik eller också är det inte det, finns det någon pedagogik som är "mysigare" än någon annan?).

Jag som tycker om att dra paralleller med läkare undrar vad som hade hänt om man skrivit en artikel där man uttrycker sig på liknande sätt, eller det hade förmodligen aldrig hänt. Tänk er själva:

En flumidé som får mysdoktorerna att sprattla av lycka i de fotriktiga och välventilerade foppatofflorna… (mysdoktorer med mysdiagoser…)

Nej, jag tror inte att någon hade valt att formulerat sig så i en artikel i SvD när det gäller läkare eller  någon annan yrkesgrupp heller för den delen. Denna "naturliga" arrogans verkar bara gälla just för pedagoger!

Läs även andra bloggares åsikter om Lärare, Reepalu, Ola Mårtensson, Flumpedagog, Myspedagog, Företagskultur, Värdegrund, Undervisning, Kontrollskola, Samhälle, Politik, Utbildning

Janis – Metabolism -  skriver i sitt inlägg Det FINNS INGA obehöriga lärare om problematiken med begreppet obehöriga lärare. Hon menar att antingen har man gått lärarutbildningen och då blir man per automatik lärare eller så har man inte gått lärarutbildningen och då blir man inte heller med någon automatik i världen lärare. Begreppet outbildade lärare finns i realiteten alltså inte då man inte kan ta sig titeln lärare utan att vara utbildad för det. Logiken i resonemanget är glasklart och helt relevant i mina ögon.

Janis länkar vidare till Ann-Marie Körling och till Öpedagogen, två mycket trevliga och läsvärda bloggar som dessutom sköt startskottet för själva diskussionen.

 Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Politik, Samhälle, Skollag, Lärare, Obehöriga lärare, Yrkeltitel, Titel, Yrke, Profession, Lärarutbildning, Utbildning,