Lästips!

SvD, Insidan:  Skolsyster tar emot när livet gör ont.

Mer i samma anda. 

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Barn, Ungdomar, Hälsa, Skolsyster, Ohälsa

Barnläkaren Carl Lindgren och barnpsykiatern Frank Lindblad känner varandra sedan länge. De utbildade sig till läkare på 1970­talet och har följt barn och ungdomar sedan dess. Frank som specialist i barn- och ungdomspsykiatri och Carl som specialist i barn- och ungdomsmedicin. De har under åren kunnat glädjas åt att barn och ungdomar i Sverige blivit allt friskare, att den svenska spädbarnsdödligheten är lägst i världen, att såväl mödra-, barn- som skolhälsovård i Sverige är synnerligen välutvecklad. (SvD.se)

Men på senare år har det goda samhället drabbats av ett bakslag. Den psykiska ohälsan hos unga har ökat dramatiskt i Sverige. Varför mår inte barnen lika bra som de har det? frågar sig de båda läkarna. De är oroliga för alla unga som förlorat aptiten på livet och tron på framtiden. (SvD.se)

De funderar också över orsakerna till varför det ser ut som det gör och varför Sverige får de resultat de får i jämförande studier med andra länder.

De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ”vuxna” i dag än tidigare. (SvD.se).

Läs gärna hela artikeln, den är tankeväckande. Jag funderar själv på att läsa boken. 

Läs också mitt tidigare inlägg i samma ämne.

Läs även andra bloggares åsikter om Samhälle, Politik, Barn, Ungdomar, Välfärdssamhälle, Ohälsa, Nolltollerans, Individualism, Stress, Vuxen, Biologiska faktorer, Sociala faktorer, Sverige, Psykisk hälsa, Aptit, Livet, Framtidstro, Framtiden

Vi hade i alla fall väldigt trevligt igår. Det blev mina föräldrar och Maxi samt hennes pojkvän som kom hit. Vid niotiden körde jag sedan hem Maxi med vän, de skulle sedan vidare till sina vänner.

Kvällen blev i övrigt lugn med en massa god mat. Vi började med lite olika typer av förrätter. Jag hade egentligen tänkt göra någonting på löjrom, men jag fick inte tag i någon. Jag var antagligen för sent ute. Så det blev lite smörgåssnittar, tunnbrödsnittar med rökt lax och pepparrotsvisp samt avokado med rödlök- och stenbitsromsröra och citron (det var bland annat detta jag skulle haft löjrom till).

Till huvudrätt blev det oxfilé med potatisgratäng och bearnaisesås. En "säker" rätt som är svår att misslyckas med (jag kör på säkra kort när det är nyår, både när det gäller klädsel och mat ). Efterrätten blev vaniljglass med varm hjortronsylt. Ungdomarna valde i och för sig chokladsås och strössel istället för sylten.

Jag brukar skryta med att våra hundar inte är ett enda dugg rädd för några nyårsraketer. Det har aldrig varit några problem, men i år blev helt plötsligt vår äldsta hund Liza jätterädd. Hon flämtade och skakade och hade verkligen panik i ögonen. Hon flyttade sig omväxlande från mitt knä till mannens knä, men var inte helt nöjd någonstans. Storpudeln brydde sig däremot inte alls, hon sov sig igenom smällarna och den andra mellanpudeln satt lugnt bredvid mig och tittade på himlen ). Det var en ny erfarenhet att ha en så rädd hund hemma, jag tyckte så synd om henne, men hontillslut ned sig och somnade lugnt bredvid mig.

Både Medi och Maxi skickade ett sms under natten där de talade om att de var hemma och att allting var bra. Det känns skönt nu på morgonen, annars hade jag undrar hur nyårsnatten hade varit för dem. Naturligtvis pratade jag med båda klockan tolv, men det är ju många timmar kvar av natten efter tolvslaget. Just nyårsfirandet tycker jag är lite jobbigt, med tanke på att det är så otroligt mycket fylla på ungdomsfesterna. Jag vet inte varför det bara måste hävas in en massa alkohol just då, märklig tradition tycker jag. Vad är det för skillnad på den festen och alla andra fester och tror de verkligen att de blir bättre ju fullare de är? Jag är alltid rädd att Medi och Maxi ska inta samma inställning…..

 Läs även andra bloggares åsikter om Nyår, 2009, Nyårsmiddag, Fest, Fylla, Ungdomar, Oxfilé, Löjrom, Ungdomskultur, Tradition

Eller mat och mat förresten. Det är halv- och helfabrikat som gäller också i de kök som finns för att laga mat. Och innehållsförteckningar som är svåra att förstå. Men med en pyttipanna som är gjord av "sammanpressat nötkött" ska man nog vara glad för att inte mer exakt veta vilka delar på djuret som pressats ihop med vad och hur man sedan får köttslamskuberna att hålla ihop. (DN).
 

Näringsmässigt är det också för bedrövligt. En laboratoriekontroll visade att en burk kattmat innehöll dubbelt så mycket D-vitamin och 16 gånger så mycket järn som en portion skolmat. Järninnehållet motsvarade inte ens en femtondel av dagsbehovet hos ett växande barn.

Jag begriper (som vanligt) inte varför barn och ungdomar så lätt går på något slags undantag. Vi som är så hälsomedvetna, hur kan det ens komma sig att sådan mat serveras i våra skolor och ännu mer alarmerande hur kan det komma sig att vanliga kvinnor eller män som arbetar i köken och vet vad som serveras inte tidigare här slagit larm??

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Samhälle, Politik, Skolmat, Matbespisning, Näring, Näringsinnehåll, Halvfabrikat, Kattmat, Barn, Ungdomar, Järn, D-vitamin, Matakuten